Stockholms fotoklubb
Vita moln liksom strålar in mot en rött föte. Flötet och molnen fnns i
den övre delen, det som i bilden är området för det ”medvetna”. Ett
föte signalerar ju när man får napp därnere i djupet i ”det
omedvetna”. Och vatten symboliserar också det ”omedvetna”. Till
vänster fnns lite mörka moln i området som visar ”dåtiden”. Lika
mörkt är det i områdena för ”det omedvetna” nedtill. Men vissa vita
moln verkar lysa upp vägen nedåt en bit, ned mot ursprung, frigörelse
och inre bilder.
Längre till vänster fnns en vit kant som liksom lyser. Det visar på ett
samband mellan det omedvetna och medvetna, att man kan röra sig
upp och ned. Den mörka ramen ytterst runtom, begränsar åt alla håll.
(Dvs begränsar tex. Dåtid, det medvetna, det extroverta och det
omedvetna.)
X Ramen gör att motivet verkar synas genom ett fönster, men med en
extra stadig mur ned mot det ”omedvetna”. Utsikten och molnen
innehåller ljus som strålar utåt mot ”dåtid”, mot ”längtan”, ”mot
”framtid” och en ”strävan ut i yttre verklighet”. Material hämtas från
det omedvetna, medan vita moln och ett föte, visar vägen dit.
En bild med en riktning från ”trygghet” och upp diagonalt till ”längtan”
i ”dåtid”. Eller kanske också tvärtom? Från ”längtan i dåtid” ned mot
”behov”, och ”kropp”.
Här fnns även två linjer som kommer från ”det omedvetna” och ”inre
bilder” i ”dåtid”, upp mot det ”medvetna” och ”andlighet”. Nere i det
”personligt omedvetna” fnns starkt ljusa partier som har en riktning
upp mot partiet för ”det omedvetna”. Den senare riktar sig sen mot
”Längtan” respektive en liten pil i riktning mot yttre verklighet. Dessa
ligger innanför ett mörkare parti i ”dåtid och introversion” som också
har en riktning upp mot ”hemlängtan”.
En bild som uttrycker mörker i dåtid med en längtan bakåt, samtidigt
som det fnns inre ljus.
Vatten symboliserar det omedvetna. Här har vi en ljus bubblig linje
från ”nostalgi” och ”behov” och ”trygghet” som sträcker sig mot
introversion i dåtid. Under fnns vågor som går från ”inre bilder” i det
”omedvetna”, och ”en början”, men mot framtiden och det yttre livet
samt mot det kollektivt medvetna och aktivitet.
Jag tycker att dina tre bilder på olika sätt visar på liknande tillstånd.
Ur mörkret framstår en kvinnokropp utan huvud. Som en pelare ur det
omedvetna upp mot medvetenhet eller det andliga. Kanske en kvinna
som lämnar. Armen går ned mot dåtid och hon är riktad mot dåtid och
introversion. Trosan fångar uppmärksamhet för att detta är det
ljusaste i bilden. Trosans böjning ligger i partiet för ”fxering” och det
”övervunna”. Hon står framför ett fönster och det är mörkt i området
för framtid och yttervärld, förutom ett meddelande LOVE YOU som är
svagt som en viskning kanske från den lämnade. I mörkret utanför
skymtar ljusare moln. Kanske hon lämnar och går in i sig själv för att
bearbeta vad som hänt?
De stabila pelarna, har en mörk sida. Kanske ett maskulint fängelse?
kommer från ”det omedvetna” till ”det medvetna”. En tung svart
skugga ligger över ”framtiden”. Svarta diagonala linjer går mellan dåtid
och framtid, som att de följer med in i framtiden. I bildens mitt en
kvinna i Starkt Orange tröja och sjal. Hon ser stelt spänd ut. Dolt
ansikte. Hon är den som uttrycker något kraftfullt men måste dälja sig.
Ögonen är vända med invertering. Som att de ska se inåt. Hatten är
kritvit och lite på sned med en riktning mot aktivitet.
En gissning: Se mig, var med mig medan jag ser inåt så att jag kan gå
framåt.
Ljusa linjer från den ”yttre verkligheten” ned mot ”aktivitet ”och
hennes öga. En linje mot hennes panna, ”det andliga”. Nere I ”det
omedvetna” fnns tunn knappt synlig, men dock, taggtråd.
Från höger, ”yttrevärlden” och ”framtiden” springer en stork in mot mitten mot hennes mun. Fåglar symboliserar kreativitet. Övre vänstra
hörnet i området för ”krav på prestation”, ”längtan” eller
”tillbakagång” ligger avslitna fågeldun på träplankor. Känns som
saboterad kreativitet i dåtid. Eller att dåtiden kan sabotera. Medan i
nutiden kommer kreativiteten in och är aktiv genom storken.
En form som kommer ur ”det omedvetna” upp mot ”det andliga” .
Hennes armar håller i en pappershatt på huvudet som snor sig runt i
olika riktningar. Hon ser bakåt mot ”dåtid” och hatten har en liten
skarp fik som riktar sig ned mot ”inre bilder”. Hatten ser ut som ett
berg. Kanske en bild av självet. Självet står för stävan efter inre
helhet. Armbandsuret ger mig associationen, tiden är knapp jag måste
hinna skapa det som ska göras.
En tung svärta upptill i området för ”det medvetna” och ”det andliga”
som ett olycksmoln men det är avgränsat. Men svärtan kastar en
skugga längre ned. I hörnet för ”regression” och ”passivitet” sitter en
mörk fgur lite hopsjunken. Som satt i skamvrån vilket skapar bla.
regression och passivitet. Alla linjer går till henne. Till höger, från
yttervärlden, en vit tavla vars kraftiga svarta ram dundrar in mot den
lilla fguren. Men I tavlan ser man en vit säng eller ett bord med vit duk
och där ser det ganska positivt ut. Uppe i taket i området för
”hemlängtan” fnns en liten lucka som är öppnad, upp mot det andliga
eller något stort.
Rött ansikte, det röda runt ögonen ger en känsla av papper (Kanske
ett tillverkat skydd). Ett fnger från det ”undermedvetna” pekar i
riktning mot ”framtiden” och ”målet”. Huvuddukens form bildar en
båge. En båge brukar tolkas som ett skydd. I ögonen ser vi något som
liknar frökapslar på stänglar som går ned till ”det omedvetna”. Mörker i
framtid och dåtid men nuet är kraftfullt. En bild av hur det omedvetna
skickar fram sina kreativa frön.
Skuggor av människor. Som suddiga minnen från förr och nu skrider de
fram och bort i olika riktningar. Sen ser man att de dansar! Varelser som är oidentiferade. Som väntar på att bli identiferade av våra
föreställningar. Det är Mörkare i dåtid. Ljusare i framtid.
((Här greps av en lust att beskära bilden. Men då blir det ju inte ditt
val.))
Fyra personer, tre vuxna, varav två med kamera har uppmärksamheten
på Flickan som blir fotograferad bakifrån. Mellan de vuxna fnns romb
formade ljusfäckar som svävar uppåt ”mot strävan” och ”yttre
verklighet”. Här pågår mycket i detaljerna, ett fnger pekar in från
området för ”konfikt och ursprung” mot fickan. Ett par händer
fotograferar och skapar en linje uppe i vänster hörn i området för ”krav
på prestation” linjen går ned mot det ”passiva”. Linjen fortsätter i
form av fätan ned ”mot regression” eller ”fxering”. Personen till höger
skapar linjer med kameran och linningen, som går från ”förfall” och
”behov” mot området för ”nostalgi”. En mystisk bild där okända saker
pågår. Hatten döljer tankarna. Bilden visar en inre bild av vad fickan
inombords är. Men vi ser inte fickan. Det är inte färdigt ännu.
Den ”undermedvetna” delen är fylld av vissna löv. Där fnns även
skuggan av personen. Skuggan är det vi inte vill se hos andra eller hos
oss själva. Personen som går uppåt mot området för ”aktivitet” och
”det medvetna”, går samtidigt mot skogen som symboliserar det
”omedvetna” men även ”kunskap”, ”upptäckter i ens psyke” och ”inre
frid” ”nystart” eller ”förändring”. Och där är ljust!
Jag började skratta när jag såg titeln rådjur. Som när man fotograferar
ett fygplan i luften, en prick. Den vänstra gröna breda linjen går från
”början” eller ”ursprung” upp över det ”kollektivt omedvetna” där tre
vita höbalar förstärker böjen och sen ansluter den till en enda linje på
väg mot ”framtiden” och ”yttervärlden”. Nedtill är det lite buskigt men
upptill fnns skogen, ”det omedvetna”, som här ligger i området för
”det kollektivt medvetna”.Kanske något omedvetet blir medvetet i
framtiden?
På en linje från ”yttervärlden” in mot ”det inre livet” står ett gammalt fordon med fak. På faket fnns en hel del skräp. Säkert är användbart
om det förändras och smälts ned, då det ser ut att vara av metall,
som kan användas i oändlighet. Men fordonet har på sin väg mot ”det
inre” stött på ett motstånd i form av ett metallnät. Nätet hindrar
fordonet från att ta sig in i skogen som symboliserar, förutom ”det
omedvetna” även ”upptäckter i ens psyke”, ”kunskap” ”inre frid”
”nystart” eller ”förändring”.
Men ovanför ser man, att det går en ljus linje som kan vara en bro och
den har tagit sig förbi stängslet och in i det omedvetna. Så med den
lasten är det är inte omöjligt med tex en förändring, även om det
verkar så. Kanske hjälper det att höja blicken för att hitta vägen?
Från vänster ”dåtid” segar sig gatan uppåt i en rak linje ”mot
medvetande blivade” och ”framtid” och ”målet”. I ”dåtiden” var det
ljust på natten men regnigt. Det fnns fordon på väg åt olika håll och
en veranda där man kan mötas och roa sig i skydd undan regnet. Sen
blir hela huskroppen som ett fartyg som strävar mot målet.
Nedtill rött och en bågform som tolkas som ett skydd mot det
omedvetna vilket ändå trots detta tar sig upp som en stor svart
pelare, med en vit oval ovanpå som ett lysande öga utan pupill. På
båda sidor om pelaren väller två andra bågformer eller Skydd fram i
silver. Den vänstra med linjer från ”konfikt” och ”dåtid” i riktning mot
”det inre”. Den högra har linjer från ”yttervärlden” och ”framtiden”.
Men linjerna stoppas av Bågformen ”skyddet” från att nå fram till den
svarta formen som väller upp ur det omedvetna. Men kanske handlar
bilden om en splittring där man försöker bygga sammanhang och
kontakt mellan delarna?
(Man kan också se det som två överlår och en trosa med hål. Är det en
konstnärlig gestaltning från ett land där kvinnor har en dålig ställning?)
Ett träd i skogen. Jung sägs ha sagt att inget träd kan växa till
himmelen om inte rötterna når ned i helvetet. Detta träds rötter griper
runt berg som symboliserar självet. Träd symboliserar också självet.
Självet står för strävan mot inre helhet. Det är basen för våra personligheter som kanske inte har aktiverats.
Linor från dåtid till framtid. Linorna symbolisera två personer. Nästan i
mitten hänger ett gyllene hjärta, som dock visar sig vara ett hänglås.
Hänglås och ett hjärta upplever jag som en konfikt i sig. Eftersom
kärlek sällan kan överleva att låsas in. Här bildar hänglås-hjärtat en
kort linje från ”drift” eller ”behov” som går mot ”passivitet”.
Himmel eller helvete? Himmel som hav.
Ur ”det extraverta”, ur ”framtiden” väller en våg in uppåt och in mot
”det kollektivt omedvetna”. Där möter den ett ljust stråk som stöttas
av en mindre mörk våg från ”dåtiden” och ”det introverta”. Ur området
för ”ursprung” och ”frigörelse” ser vi ett par på en båt i rött, (som ser
precis ut som hällristningen i Häljesta) Men de tar sig genom det
”kollektivt omedvetna” med riktning mot ”framtiden” som kan verka
ganska hotfull och som ett stormigt hav. Men där fnns massor av
stjärnor att följa och den största och starkaste ligger vid ”målet” i
”framtiden”.
