Håkan Wahlén
Min första kamera, en Agfa ISA-PAK för kassettfilm, fick jag i födelsedagspresent under mina tonår. Agfa ISA-PAK liknade Kodak Instamatic, vars första modell introducerades av Kodak i början av 60-talet. Kameran har jag fortfarande kvar, och jag brukar då och då ta en titt på den där den står i min samling, och får med detta ett perspektiv på den enorma teknikutveckling som skett inom kameraområdet under min livstid.
När jag började jobba på somrarna köpte jag min första spegelreflexkamera, en Konica Autoreflex T. Sedan dess har det blivit många kameror, där de utrangerade idag ingår i min kamerasamling, som jag brukar kalla för ”kamerakyrkogården”. Samlingen innehåller knappt trettio kameror, de flesta modeller jag själv använt men även en del arvegods och några köpta begagnade kameror. Mina första diabild tog jag i januari 1974 och sedan dess har jag fotograferat inom områden såsom natur, Stockholm och dess omgivningar samt resor. Mitt största intresse har varit och är resefotografi, med speciellt fokus på gatufotografering. Med åren har jag besökt knappt hundra länder och vid alla dessa resor, med undantag från någon enstaka tjänsteresa, har kameran varit med vanligtvis hängandes rund halsen. Att komma nära främmande miljöer för att föreviga och dokumentera hur människor i andra kulturer och miljöer lever har och är något som väcker min nyfikenhet. Kameran har i dessa sammanhang varit min dagbok.
Under en lång period ägnade jag tid åt att skanna alla mina diabilder, så idag är hela mitt bildarkiv digitalt. Jag har även nu på senare år studerat fotografi och bild på Jönköpings Högskola samt på Karlstad Universitet. På den tekniska sidan har detta givit mig fingerfärdighet i Photoshop, men framför allt kunskap i hur man skall använda RAW-formatet. Med detta har en hel del av arbetet med bildskapande ”på fältet” i den analoga eran flyttat in till ett bildskapande i efterhand framför dataskärmen. Bildmässigt har utbildningarna framför allt givit mig många och spännande bilddiskussioner och fotoprojekt. Spännande reflektioner om bilden av författare som Sontag, Flusser och Barthes har också byggt på mitt bildkunnande men även ökat på bildintresset.
