1980 bytte jag bort min Konica-utrustning. Jag ville ha en Canon A1, med allt vad den kameran erbjöd. Nästan alla Konicaobjektiv såldes av, utom 21mm/4.0 som av oklara anledningar ligger och väntar på att bli använd.
Det var början på att bygga upp en ny kamerautrustning. På några år blev det 20, 35, 50, 100 och 200 mm, inte alltid de bästa och ljusstarkaste för plånboken satte stopp, men jag var lycklig med den utrustningen i många år. Så lycklig att när jag skulle uppgradera till Canon EOS som åter igen innebar nya objektiv, då lät jag bli att sälja mina gamla Canonprylar.
I många år har jag med jämna mellanrum tagit fram de gamla objektiven bara för att känna på dom. Skruva på alla ringar, känna kvaliteten och lite sentimentalt längta tillbaks. Men det fanns ju ingen väg tillbaks, trodde jag.
I vintras tog jag ett avgörande beslut när jag bestämde mig för att köpa en adapter att sätta på mina Fujikameror, en adapter som gör att mina gamla Canon FD-objektiv passar. 
Nu kunde jag sätta mina gamla uppskattade objektiv på mina nya kameror!
För att ytterligare sockra anrättningen så började jag leta efter ett längre objektiv och på eBay fann jag Canons spegeltele 500mm/8.0. Objektivet var i nyskick enligt annonsen och det fanns i Italien för c:a 1.500:-. Jag tog risken och beställde. När objektivet kom så motsvarade det med råge mina högt ställda förväntningar. T.o.m. PASSED-lappen satt kvar! Här är objektivet monterat på min Fuji X-T2. 
Vad ska jag nu med det här till, jag som är gatufotograf och dessutom blixtrande snabb med mina små effektiva Fujiobjektiv? Mitt ärligaste svar är att jag inte vet ännu. Men jag tror att mitt fotograferande skulle må bra av att jag stannar upp och ibland gör något annat. Något som väsentligt skiljer sig från det jag vanligen brukar göra.
Vi har en bukett vissnande tulpaner på köksbordet. Jag satte Canon FDn 200mm på min Fuji X-T2 och tog några bilder. Säkert många som rynkar på näsan åt något så banalt som vissna tulpaner, men jag tycker det var roligt att ta bilderna och jag tycker att resultatet rätt ut ur kameran utan bildbehandling är bra. Jag kör bara jpg numera, bara så alla vet. Det enda jag gjort är att jag krympt ner bilderna till storlek som passar på hemsidan, inget ytterligare.
Det finns många idag som intresserar sig för gamla objektiv. Det finns ett oändligt antal hemsidor och Facebookgrupper kring ämnet. Det blir en annan känsla, andra färger, annat tempo i fotograferingen. Dessutom är det billigt. Om man inte har några gamla objektiv så kan man för några hundralappar plus ett adapterinköp börja utforska dessa utmarker.
Stockholms Fotoklubb är ju i stora stycken summan av sina fokusgrupper. Kanske vore det roligt att starta en fokusgrupp kring gamla objektiv. Här finns mängder med intressant teknik att utforska, men framför allt många oväntade bilder att ta och visa upp.
/Hans Wahlgren
