Ibland, inte ofta, får man ett möte som sätter spår. Ett möte som inte är som alla andra utan stannar kvar i minnet och man undrar vad det var som hände. Tänk att kameran var med just då!

Det här hände mitt i staden, bland bilarna som for förbi på gatan ovanför och turisterna som stannade upp som hastigast och knäppte sina bilder. Fast inte jag, jag kunde ta det lugnt eftersom min modell var så utomordentligt tålmodig och poserade så villigt och gärna. I nästan en timme fick jag träffa min ”tillfällige” vän och vi kom varandra nära på flera sätt. Ibland var avståndet nästan för nära, bara ett fåtal meter.
En särskilt minnesvärd bild, fast kanske inte rent tekniskt, blev det när silkeshägern (min modell) kom gående rakt emot mig och ställde sig framför mig på ett par meters avstånd, med frågande blick. Det var som om hen undrade vad jag höll på med.

Bäste häger, tack för uppvisningen, jag är dig så tacksam. Hoppas bilderna kan förmedla lite av den glädje och eufori som fotandet i sina bästa stunder kan ge!

(Alla ev brister och tillkortakommande i bifogade bilder får skyllas på fotografen och inte på modellen som gjorde sitt yttersta för att bilderna skulle bli bra)!

Christer Rörvall

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here