Spännande möten
Plötslig ser jag den! Bara en knapp meter från min fot. En Tigerorm, en av världens giftigaste och kanske vackraste ormar. Den är inte så lång, kanske bara en meter, kan bli närmare två. Men den är ändå tillräckligt stor, respektingivande och nära min fot för att jag ska bli lite nervös och börja fumla med kameran när jag försöker ta en bild. Den kan börja röra sig mot mig men den ligger alldeles stilla. Jag tar en bild, min första på en Tigerorm, och drar mig sedan sakta tillbaka.
Trots att jag under de senaste åren, i två längre perioder, tillbringat sammanlagt nästan sju månader i Australien. Rest kors och tvärs över hela kontinenten, vandrat i regnskogar, ockrafärgade öknar och på grässlätter är de ormar jag kommit i kontakt med och framför allt fotograferat lätt räknade. Jag rör mig väl inte tillräckligt tyst kan jag tänka.
Jag vet att de finns därute, runtomkring mig, vart jag än går. Men de väljer att hålla en låg profil, att inte störa om jag inte stör. Det är jag glad för.
Under ett antal veckor i april och maj i år bilade jag runt och vandrade i Northern Territory med fokus på nationalparkerna i delstaten av vilka Kakadu kanske är den mest kända. Att få komma dit var en gammal dröm som gick i uppfyllelse. Kakadu har stått överst på min bucket-list under flera år. Reser man under den här perioden på året är fyrhjulsdrivet helt nödvändigt för att kunna lämna de större vägarna men inte ens det hjälpte alltid eftersom floder, billabongs och vägar fortfarande var översvämmade efter en lång period av tropiska stormar och monsunregn.
Om ormar håller sig undan och inte betraktar oss som föda har saltvattenkrokodilen en helt annan uppfattning. Vi står utan tvekan på krokodilens matsedel och är förmodligen för dem lika uppskattade och välsmakande som ett vildsvin eller en wallaby.
Efter fridlysning i början av 70-talet har antalet saltvattenkrokodiler ökat så att Northern Territory nu är det mest krokodiltäta området i världen. Det gick inte att ta miste på. I varenda liten vattenpuss och vattendrag var skyltar uppsatta med varning för krokodiler. Myndigheterna tar detta på mycket stort allvar och har jobbat in begreppet ”Don´t risk your life, be Crocwise”. Risken är synnerligen stor eftersom det kan finnas krokodiler i minsta lilla vattensamling. Och vatten fanns det gott om eftersom det ännu inte hunnit sjunka undan efter regnperioden.
Risken eller kanske chansen att få möta krokodiler innebar att jag fick vara extra försiktig och uppmärksam när jag sprang runt och fotograferade fåglar och landskap runt sjöar och vattendrag. Jag fick ständigt tänka på att vara crocwise men fick också tack vare det många spännande möten med både salt- och den lite mindre sötvattenkrokodilen.
En hel del bilder blev det, ca sextusen. Många bilder på krokodiler! En och annan fågel- och landskapsbild fick jag också med mig hem. Så nu återstår ett digert men trevligt arbete med att sortera och efterbearbeta alla bilder. Men det är en helt annan historia.
Trevlig sommar!
Douglas Dahlgren
